MENY
Idag har det gått en vecka sen vi fick beskedet som inte fick eller skulle komma. Konkurs. Vårt älskade MQ och Marqet som inte fått sin chans än. En helt ny typ av känsla infann sig på få sekunder när vi var samlade i köket på jobbet för ett informationsmöte. Hela den bilden, känslan och orden kommer alltid finnas kvar i huvudet.
Dels att vi ser att styrelseordförande är på plats, det hör inte till vanligheterna, och när vår VD börjar med att det inte är något kul han har att berätta, följt av orden som ringer kvar i allas huvuden, vi kommer att sätta punkt här. – Ursäkta vad sa du? Punkt? Punkt för vadå? Här ska inte sättas någon punkt. Nejnejnej. Det var verkligen ord som skapade en känsla som vred sig i magen. Följt av MQ Retail och MQ Holding försätts i konkurs. Det har aldrig varit så tyst på kontoret. Tomma blickar och tårfyllda ögon. Som att allt som kämpats för försvann framför ögonen, och som en blixt från som mest lite disig himmel, för självklart vet vi att det har varit kämpigt i dessa tider. Men det fanns en plan, det fanns en lösning och det som var på gång var så galet bra. Det är det som gör så ont, vi var på gång. Samtalet följdes av en heldel bakgrundsinfo och andra känslobitar men det är dessvärre få saker av det någon kommer ihåg. Det var en process bara att smälta orden, vi kommer att sätta punkt här.
Det har nu gått en vecka och kontoret blev öde från dag 1. Vi jobbar nu för konkursförvaltarna och alla vanliga uppgifter är som bortblåsta. Vissa avdelningar har än så länge inget uppdrag alls, vissa väldigt mycket och vissa som vi på ekonomi, jag har en daglig uppgift att få gjord till de men sen gäller det för oss att vara tillgänliga, för allt kan svänga snabbt. Sen finns nu möjligheten att någon köper upp företaget, delar eller någon del utav det. Om det skulle bli så, som vi såklart hoppas på, för MQ är inget bolag som ska försvinna från Sverige efter 63 år, så innebär det ingenting för oss, man har ingen aning vad den som isåfall skulle köpa det vill eller tänker göra. Med tanke med hur mycket personal vi är så är det iallafall ingenting man ska räkna med och knappt våga hoppas på. Men för MQ's skull hoppas jag det finns en köpare.
Det har nu gått en vecka och kontoret blev öde från dag 1. Vi jobbar nu för konkursförvaltarna och alla vanliga uppgifter är som bortblåsta. Vissa avdelningar har än så länge inget uppdrag alls, vissa väldigt mycket och vissa som vi på ekonomi, jag har en daglig uppgift att få gjord till de men sen gäller det för oss att vara tillgänliga, för allt kan svänga snabbt. Sen finns nu möjligheten att någon köper upp företaget, delar eller någon del utav det. Om det skulle bli så, som vi såklart hoppas på, för MQ är inget bolag som ska försvinna från Sverige efter 63 år, så innebär det ingenting för oss, man har ingen aning vad den som isåfall skulle köpa det vill eller tänker göra. Med tanke med hur mycket personal vi är så är det iallafall ingenting man ska räkna med och knappt våga hoppas på. Men för MQ's skull hoppas jag det finns en köpare.
Perioden framåt känns diffus. Jag ska in i ett jobb-sökar-mode, och förhoppningsvis hitta något jag kommer trivas lika bra på. Det är en process och jag vet att det ordnar sig tillslut. Men som jag skrev på instagram igår, en liten stund får det faktiskt kännas riktigt värdelöst, för man behöver få bearbeta genom alla steg. Förlorat jobb, kollegor, säkerhet, rutiner och framförallt ett företag vi älskar. Tacksam att jag fått vara en del av MQ och denna resan. Snart blickar vi framåt på nytt!
0